...så är det lördag och Roland kommer med lastbilen kl.09,00 för att lasta 4st raggiga och småfeta ponnies. I väg till Kungälv, så matte och husse får en mocka rast och tid att läka.

Det har varit så mycket i huvudet på oss båda en längre tid nu och det känns som om man varje dag utför saker på rutin, för att hålla huvudet över vatten ytan, har det känts som.

Så att Annelie, den underbaraste människan av dem alla ställer upp och tar hand om mina hästar, så vi får andas.

Jag lovar att ta mig tid att lägga in bilder från träningen i lördags.
Puss & Kram, marabou kexchoklad

Ledsen att det inte skrivs så mycket här just nu, sitter mest med boken och orkar inte gå in här och knappa efter 5-6 sidor till boken.

I lördags var jag och Ellen med Blixten och Redwind hos vår väninna Marie och tränade för Carin. RW var väldigt stel och konstig men mjukades upp efter en stund. Vi fick tipset av Carin att ta galoppen på lina om det fungerar ett tag och sen föra över det till uppsatt. Jag kom på (Kenta) på kvällen att hon haft täcke på sig ofta men inte natten till Lördagen och från plusgrader till -7 och inte fullt med hö, kan vara andledningen till det stela.

Blixten (och Ellen) skötte sig toppen och de fick mycket beröm av alla som var där. Transporten är bokad för resan till Kungälv, alla 4 ska åka och Blixten och Juliette ska in i flocken på lösdriften. Det blir till helgen färden sker.

Så, min man Kenta fyller då år i dag och han har sen en månad tillbaka sagt att han inte vill ha något i present, han ångrade sig i söndags och ville att jag skulle laga "min" pasta till honom, detta ändrade han dock i går till tacos. I morse när jag sjöng för honom undrade han var presenten var!?? KARLAR!?

Tjaba

Här kan ni få tjuvläsa början av den:

Mitt liv som ponny

Den här boken skriver min matte år mig, dels för att jag har ett långt och delvis innehålls rikt liv men också till stor del för att människor ska få en större uppfattning om djurs intelligens och vår likhet med människan.

Jag föddes i Sverige, jag hade en vit mor (lika vit som snö, lika vit som jag själv är). Hon dog när jag bara var några månader gammal i tarmvred. Min husse blev förkrossad och för mig var detta ett stort trauma, det fanns ingen annan häst på gården. Min husses sorg gjorde mig bestört tillsammans med min egen sorg var detta nästan outhärdligt.. Plötsligt en dag dök det upp några tjejer till min box där jag stod och grät, dom fejade och grejade med mig, så skinnet nästan sved, jag förstod inget alls av vad dom gjorde. Ingen av dem pratade med mig, bara med varandra. Jag kände mig som ett det, en sak. Dagen efter kom min husse tillsammans med en annan man och knuffade in mig i ett svart hål. När jag ställt om ögonen, såg jag att det var en låda, en box utan fönster. Helt plötsligt började lådan röra sig, jag var inte alls beredd och ramla omkull, slog i mig mot väggen och kunde inte resa mig. Jag kände mig fången och blev riktigt rädd, jag fick panik, kände mig instängd, hade ont och klarade inte av att resa på mig eftersom det krängde hela tiden. Efter en hel evighet öppnades en dörr och solens strålar mötte mig med värme, frihet och hopp. Min husse såg jag ingenstans, den andra mannen var den enda som syntes. Han sa ”lilla gumman, har du inte starkare ben än så”, han hjälpte mig upp på fötterna och fäste ett långt snöre i grimman jag hade fått runt huvudet. Han drog mig hastigt och hårt ur, för mig, helvetet på hjul, fast han inte behövde. Jag hade gladligen sprungit ur själv om han inte stor och skrämmande stod mitt framför mig i vägen för öppningen ut. Väl ute sken solen, jag hörde människo röster överallt, hästar som gnäggade och massor av konstiga ljud från andra djur. Det sprakade i högtalare och det skreks och skrattade, det luktade tobak och massa lukter som jag aldrig känt förut.

ett tag, i alla fall. Jag och Kenta har lite mycket att tänka på just nu och fundrerar över hur vi ska få lite semester. Jag har under en tid fått till mig något som jag aldrig tänkt på och har precis börjat med att skriva en bok!! Ja. du läste rätt, JAG ska skriva en bok. Alla djuren mår bra! Det enda som är nu, är att Blixten tyvärr inte ska stanna hos oss, så om någon är intresserad av en gudomligt snäll och vacker c-ponny, som dock kräver sin ryttare (om man inte leder) så är han till salu. Maila mig på dalangensdjurhalsa@hotmail.com

Kramar Marie

Madonna är född i år, svart utan tecken. Mamma är Wadjiha och pappa Zeb skn 2

Carmen, helt brun utan tecken. Svart man och svans. Jättesocial, snäll att greja med, leda och verka. Åkt lastbil flertalet gånger. Mamma är halvblodet Solregn och pappa är Zeb skn2.