I går sken solen efter jobbet och jag hade lovat RW att det var hennes tur, Labbis fick till sin förtjusning följa med husse, matte och hundarna i snö fall så tätt så man inte såg 1m framför sig i Måndags e.m

RW var stolt och glad men samtidigt orolig över att lämna höet som jag lagt in en stund tidigare. Väl iordning var det ingen tvekan på att damen ville ut en sväng! Jobbigt med en häst som är ömfotad i huvudet! Vi gick på mjukt packad snö varvat med blöt väldigt mjukt grus och slask, ändå är hon som en pinne och kan inte gå rätt. Valde därför ut på ängen och där blev det fart värre! Det var tungt för damen att gå i denna snön upp till knäna men vi tog det lugnt, hon travade när hon själv tyckte sig orka. På väg hem på det vanliga stället var en grästuva under snön farlig som attan, allt för att ladda inför backen och raksträckan hem i galopp. Jag tänkte ta tag i den här energin och göra något kul med den och i stället för att begära höger eller vänster galopp med resp tygel, lirka jag med båda och aktiverade båda bakben med skänklar och vad jag såg i skuggan bredvid oss så gick det nog faan i terra terre!!! Jaha, det var mitt slutgiltiga mål med denna häst, vad ska vi göra nu!? Skämt åsido, det var roligt att testa!

Nu ska vi testa detta under mer ordnade former och öka på samlingen lite mer i piaffen och se om gumman är stark nog till levaden. Det är nog bara jag som ska komma på hur jag ska förmedla detta genom mina lemmar.

Idag är det Labbis tur att få sig en skön promenad efter jobbet!

Ni minns, jag tyckte så synd om mig själv, kvällen gick och tack o lov så ringde min mamma! Men en stund senare, lite grinig över att det var så sent, så ringde då pappa. Men inte för att gratta (det ville han säkert, men glömde av) han låg på sjukhus!!! I tisdag hade han tappat talet en stund och fast arbetskamraterna tjatade, åkte han inte till sjukhuset. På kvällen när han berättade för Ulla-Britt fick han skit, och på onsdagen tog han sig till slut till Kungälvs akut. Där fick han sitta till kl.17,00 på eftermiddagen innan de tog in honom och efter en kortare undersökning fick han ta hissen upp till en säng. På torsdags morgon gjorde de skikt röntgen för att kolla om han haft en stroke, Fanns inga indikationer på detta men en större blödning i hjärnan såg man. Då kom pappa på att han hade ju haft ont i huvudet sen v.6 när han gick rakt in i en TV på jobbet. Efter det hade han haft otroligt ont, sedan dess hade han ätit värktabletter morgon och kväll. Men med den förkylning han fick och haft i 4veckor, har han trott att det var ett samband. Han hade ju vid varje besök på vårdcentralen sagt till om huvudvärken, men de hade inte noterat detta alls.

När han så ringde mig på kvällen där, hade det fixat en operations tid på Sahlgrenska dagen efter på fredagen. Väl där kom ju även några skottskadade killar in, som ni säkert läst om eller hört om på nyheterna. De fick min pappas operations tid och först 23,30 på natten kom pappa in. De borrade 2 hål i skallbenet och satte in dränering.

På påskaftons morgon ringde Kenta sjukhuset och fick reda på att allt gått bra och pappa låg på uppvaket. Kenta åkte och jobbade medan jag fixade i ordning allt hemma, så det bara var att köra när Kenta kom hem. Ulla-Britt var på den tidiga besökstiden och vi kom på den sena. Han hade precis blivit av med dräneringen och det blev en nästan en full påse med gammalt blod. Han blev lite orolig  när vi var så tidiga, för han hade ju övertalat sköterskan om att få resa sig och äta kl.17,00, när vi skulle komma. Men halvtimman gick fort och han kördes i sängen från uppvaket till sitt rum. Han blev jätte nervös när Kenta skijade och tog tag i sängen, men kugnade sig fort när sköterskan putta bort Kenta.

Vi hade några jätte trevliga timmar hos pappa med mycket skratt och råa skämt. Det var nästan så de kom in och bad oss dämpa oss. Det var skönt att se pappa ändå må så bra som han gjorde efter omständigheterna, fast han kunde inte låta bli att klaga på huvudvärk från hålet i skallen och hela tiden pilla på stygnen.

På Söndags eftermiddag fick han komma hem till Ulla-Britt och på kvällen åkte vi dit och spela lite kort.

Igår bytte jag och Kenta arbetsuppgifter och jag storstäda hela huset medans Kenta skötte stall och hästar.

Man ska inte vara självisk!! Det finns alltid andra som har det värre!!

Jag måste vara vara lite ego. Förutom min man och mina djur, mina arbetskamrater har ingen grattat mig (förlåt, Ellen också) på min födelsedag, känner man sig minst i världen då eller!?

Annars är det jättebra, tack för frågan!

I går var det Labbis tur att komma ut. När vi så kom fram till slutet av vår lilla väg blev hon konfyst, skulle hon få välja väg!? Hon stod länge och väl och funderade, kollade bakom sig "kan man vända, också?", ville ha godis medan hon funderade och valde till sist vänster. Inte in i skogen längre bort utan fortsatte på vägen. Efter tag valde hon att skritta över ängen och hem igen. På vår lilla väg övervägde hon trav, men ångrade sig. Med ca 4 godis stopp så tog den här rundan kanske 25 minuter, den slutade i höförrådet, med trappa och allt. Ja, ja, hon tyckte det var roligt i alla fall!!

Ni kommer ihåg, det kommer alltid tre dödsfall åt gången. Jag har tagit i trä och sagt peppar 20,000 gånger, men ändå, nu kom det tredje dödsfallet. Min goda rara väninna på Gotland sms precis. Hennes lilla bäbis, åring skulle åka transport för första gången (?) och hoppade över bommen. Fastande och bröt bakbenet.

Jag tänker på er, gumman och du får tänka på det lilla med glädjen och på alla dina andra roliga djur!!

Kramar från mig

I måndags var det dags för Juliette att ha bett för första gåmgem, det tog hon bra. Hon tog det själv både första och andra gången och det var ändå lite äckligt att ha det i munnen. Igår var det dags igen och jag justerade upp det lite, då gick det bättre. Kan tänkas vara löjligt, men om jag ser på det hästar jag träffat i mina dar, är det bara Labbis som alltid glatt själv gått fram till tränset och tagit bettet utan problem, hennes inlärning med detta härmar jag med Juliette, jag har honung på bettet. Jättegott! RW tar ju bettet själv nu också, vilket var väldigt bökigt när hon kom. Men efter att hon lärt sig att bettet ALDRIG är kallt och man får en liten godis när allt är knäppt, så tar hon det själv nu.

Jag tränade lite med Jullan efter första bett testet och hon har lite svårt att gå ut på volten i höger varv, ifrån mig. Jag kom på mitt idiot samtidigt som jag gjorde det, men för sent var det. Jag stod vänd med hö axel emot henne och manade på henne en liten bit för långt fram ifrån och hon gjorde helt rätt!! Hon ställde sig rätt upp på bakbenen. Det var bara för mig att be om ursäkt och göra om och göra rätt.

I går tränade jag först RW och insåg att galopp barabacka är inte att tänka på. Hon var suverän och gick jättefint, men i galoppen på ängen blev hon lite väl sprallig. Hon är ju ingen fåtölj längre att sitta på!

Labbis skötte sig strålande i skritt arbetet vi gjorde och tyckte det var roligt. Hon är väldigt mammig just nu och fast det är underbart så blir det påfrestande på mitt samvete, när de andra ska ha sin tid också.

Helgen avlöpte bra, inga mer hemska dödsfall. På lördagen åkte vi till Kungälv för att visa hästar, samtidigt körde Kenta hem mamma till den nu tomma lägenheten. När vi senare kom hem så tog vi alla en promenad, eller , jag, Tilda, Ebba, Kenta och Juliette. Vilket gick jättebra! Hon kom i håg alla kommandon, så som "stanna", "stå kvar" och "kom".

På söndagen slappa vi hela förmiddagen till Kentas pappa kom och sen fick vi panik. Medans Kenta hämta hem mer ved så red jag Redwind en sväng, när det var klart så var det Labbis tur och herregud vad hon växte, från sina 138cm till säkert en 165! När hon fick på sig selet kolla hon mot vagnen glatt, när husse kom med wirer och vi gick i grimma så växte och växte och växte hon! HON skulle få dra timmer!!! Det bästa hon vet. Vi tog bara små, lätta, eftersom det var längesedan sist och de musklerna inte jobbat på länge. När hon gick förbi de andra två runthoppandes "hönorna" så lyste hela hon. Överlycklig och väldigt mammig tog det en bra stund innan jag fick lämna henne tillbaka hos de andra. Gud vad det är underbart med lyckliga hästar!