I går när jag var på väg hem från jobbet, ringde Kajsa och undrade om vi var hemma. Ringde upp svärmor och bad henne sätta på kaffe och ta fram några bullar.

Sen kom Kajsa, Bertil och lilla Sofia. Efter samtal om skidresan de var på väg hem från, fick Sofia hälsa på hästarna. Juliette tyckte först det var lite konstigt, men sen var det intressant. Hon fick sitta lite på RW och fick mersmak. Vi tog ut Labbis och hon fick rida ner till huset och tillbaka igen. Sen fick hon se när hundarna red. Sofia var salig och i sjunde himlen, hon fick med sig hem lite borstar, i storlek för barn och jag kan tro att det pratades hästar på väg hem i bilen.

Kul med trevligt besök

Hej alla!

Vet inte riktigt vad jag ska skriva...

I går så var Kenta ledig, han åkte och storhandla i Kungälv på Kalles för 1500kr, med sig hade han svärmor som köpte en ny kaffe kokare till oss, en röd och den funkade väl bra!

Svärmor följde med hem och vi var hemma samtidigt allihop, vid 16-tiden. När jag kröp i kojs (väldigt tidigt) hade hon väl hunnit med 2 tvättar och diverse annat.

Jag började med att lägga om bandagen på Ebba, vilket gick över förväntan, dock hade Kenta inte köpt kompress, som jag bett honom om, så jag fick klippa till lagom bitar av mina tros skydd, det funkade fint!

Kenta tog mockningen medans jag började med Jullan, hon rusade in i transporten och levde runt, RW och Labbis tittade förfärat på trailern som krängde runt, Kenta blev också förvånad. Men Jullan var bekymmerslös. Sen följde Kenta med mig till round pen och tittade när vi tränade. Har backat lite och nu kör vi i kapson, först ska hon stå still och ta huvudet ner och ner även till hö och vä, bäckent följer med bra, men jag har svårt att se musklerna på ryggen, hon har blivit lite rund och är nu också på diet.

Sen går vi på en volt i skritt, där hon ska gå i fram o ner, vilket funkar jättebra, Kenta stod brevid och kollade innerbak, vilket hon placerar helt korrekt. Sen skickar jag ut henne på en volt och vi avancerade lite i går, jag begärde trav ett varv åt varje håll och det var SÅ bra. Lugnt och fint i fram o ner. Problemet vi har kvar är att det tar lite för länge, innan hon lyssnar och saktar av och då kommer hon alltid in till mig. Men vi tränar vidare...

Sen tog jag RW, hon fick också gå in i trailern, vilket var OK, men inte mer. Jag upptäckte att backa ur är INTE hennes grej. Hon blev osäker och backar allt annat än rakt. Men, vanlitgvis får hon ju gå ur bak, så, ja,ja.

Vi gick också till round pen, hon älskar ju att bli longerad, så jag tänkte hon kunde göras detta men lös. Men damen rullade sig och i longeringen trycker hon ut inner bog och tittar utåt, så det fick bli lite småträning i linan.

Sen var det Labbis tur, borsta så mycket jag orkade, när krubban var slut var det fullt ös, jag fattade senare varför. (trailern stod ju där, öppen!!!) Långa omvägar runt den i 190. Hon gick i rask takt (jag har kapson med två linor och går bakom) bort till dammen, där ställde hon sig och käkade ljung och gräs, sen efter ca 15 minuter, vände hon abrukt hem i rask takt. Omvägar runt trailer och bråttom in i hagen.

Efter jag gjort i ordning hö mm, kom jag på att jag glömt göra rent Labbis ögon, de var nersläppta på ängen, ner med tuss och en mankam. Juliette bralla runt så fort hon fick se mig, RW hängde på lite grann. Det är underbart med en häst som blir skogstokig glad när man kommer, som ser en som något roligt. Rätt fräckt att stå där med henne i fullt ös runt en och emot en, sen tvärnit och fram för kel. Kors i taket, Labbis lät mig torka ur ögonen och sen fick jag även gå genom svansen med kammen, men det blev mycket gå för mig, då det ska hittas gräs.

Vi kom in vid 19,30 och efter lite fil och mackor, var jag uppe igen och nattade faktiskt hästarna 2 timmar tidigare än vanligt. Jag och Tilda gick och lade oss under täcket och sov sött när Kenta kom....

Får se vad denna dagen bär av.. 

Jaha, så i söndags var det då kombinerat kalas för mig och hyllningskalas för Labbis. Dök upp gjorde min far och Ulla-Britt, som hade köpt morötter och  till Labbis, Halvard och Britt, som hade med sig underbara rosor, dock inte till Labbis, de hade inte fått informationen av Kenta, sen kom min bror och Ninne (Theo sjöng på kyrkans barntimma), de hade med sig morötter, snygg i en bukett med svartvinbärspinnar och Theo hade köpt en liten luddig, rosa handväska med en lika luddig liten häst i. Den fick Labbis ha hängande på örat, när vi i samlad trupp tillsammans med hundar och katter gjorde Heden vägen osäker på promenad.

Jag måste gå tillbaka en dag, i Lördags släppte jag ner kusarna på ängen, när RW och Jullan gjort av sig det värsta, drar torpeden i gång, Vingarna (öronen) fälldes ned och jetmotorerna drogs i gång. Labbis drog hela ängen bort , vände framför de andra två och tog ännu mer fart tillbaka, de andra hade inte en chans i inne spår och till råga på allt, hann hon med att slänga upp baken både åt hö o vä o rätt upp, pruttarna sköt över Heden, ändå vann hon. Dock hann hon inte få stopp, utan tog hela backen upp och jag trodde (fullt och fast) att det blir ingen hyllning i morgon (läs söndags), hon kommer ramla i hop här och nu och dö i hjärt infarkt. Men kärringen är seglivad!!

Så tillbaka till kalaset och promenaden. Altt gick hyfsat lugnt till på vägen bortåt, hon skulle dock vara först och hade inte tid att kolla träd, mark gränser och annat tråkigt som vi människor intresserade oss för. Ebba fick rida lite i lugn skritt och solen sken. SEN, skulle vi så vända, efter att 8 händer vinkat till grannen Kalle. Tack o lov för dessa rep grimmor!! Alla hals muskler spändes och Tilda fick hoppa in och hjälpa mig med att dra i grimskaftet med käringen som bara skulle hem, helst i fullt ös. Jag försökte flera gånger att ge över henne till Kenta, men smart som han är, höll han sig långt bak i klanen. Ett ögonblick tänkte jag också tanken om att "undrar om hon springer hem om jag släpper"?. Jag hann i alla fall inte med  i hennes tempo, så jag hoppade upp från en bergknalle och sen sa det KNALL, det gick i rasande fart hem och jag fick styrt in henne i paddocken. När alla andra kommit i fatt, hade jag hunnit släppa henne i min lilla roundpen, där hon både hunnit rulla sig och bocka runt som en tjur på tjurridning.

Men, men ingen är gladare än jag om hon blir 100år!

Här har man gått, hela hösten och vintern frisk och kry. Har nästan skrutit om att man har klarat sig från alla förkylningar, men i fredags var det dags och har legat hela helgen. Fast inget negativt som inte har något positivt med sig!!! Kenta blev ju tvungen att ta hand om alla djur och ridit RW både fredag och söndag, Malin gjorde det på lördagen.

Ska lägga mig igen, satsa på att vara på jobbet igen i morgon....

Snörvel och gonatt

Jag funderar....

I samband med kalas för familjen den 22:e mars, funderar jag på att bjuda in till öppet hus. Då det är som så, att Labbis har nog inte så långt kvar, tyvärr. Då jag tillmötesgått hennes önskan om kvalitets tid, så är hon sen i går förändrad. Jag vet inte vem som sa det men ordet senil kom till mig och det stämmer nog rätt bra. Hon har många filosofiska timmar om dygnet, men ändå finns där något mer som säger mig att nirvana inte är så långt bort för damen. Jag har absolut inga planer på att ta bort henne, det får ni inte tro. Jag hoppas och tror att detta löser hon själv, på vilket sätt är väl ännu lite av skräck och klump i magen.  Så, om det finns någon där ute som känner oss (Sabina!) så går det bra att komma förbi mellan 13,00-16,00, söndagen den 22:e mars och ta farväl. Även ni som av olika andledningar inte längre pratar och verkar vilja vara min vän längre, ni är ju dock fortfarande en del i Sabinas liv och historia.

För att inte Kenta ska få spel, kan ni väl lägga ett mail!

marie@dalangensdjurhalsa.se

Så har jag koll så inte hela sveriges befolkning kommer, hi, hi

Hoppas att jag har fel, hon får gärna bli 200 år gammal och åka rullstol för min del!

Kram

Hej alla! Här har ni en mycket gladare och positivare Marie tillbaka!!!

I går gick jag in till chefen och sade upp mig!! Gud vad skänt det kändes, sträck på dig. Marie!!!!

Lugn alla, jag har redan fixat ett nytt jobb, historiskt, första kvinnliga anställde på Motorcentrum här i Trollhättan. Nu ska jag jobba med 7st goa gubbar och köra så det ryker!! Inte heller denna gång lyckades jag jobba med annat än hästar och hästkrafter, men what ever!! Jag kan ju detta och är bra på det jag gör!!

En underbar sak till!!! Jag har ju en period kännt att det är så att Labbis är FÄRDIG, hon är klar att gå över och åka hissen upp till nirvana, MEN, hon har velat mig något, jag har kännt att hon väntar på nått, något hon vill jag ska göra, om det hade med mig eller med oss att göra fattade jag inte. Men i går ramlade poletten ned!!

Jag ska , som jag tjatar på mina kunder om, umgås nu sista tiden, inte bara var där fysiskt, utan lägg ned tid och bra sådan!! I går vände allting, jag kramade om henne efter en timmes kel, borst, godeis och lite på loungen. Hon högg, försökte rymma och allt, men jag var bestämd, jag ska kramas!! Efter någon minut så suckade hon tungt, tuggade och tog fram öronen och slappnade av. Efteråt sov hon en stund i boxen och vid kvällsmaten, KOM HON SPRINGANDE!! Hon sprang i morse och både jag och Kenta känner, vilken annorlunda känsla med henne. Jag sa det till henne också, att ska du leva tills du e 200 år så får vi fasiken se till att underhålla kroppen igen, så hon tränade så fint med mig en sväng i går, från marken. Nu RW och Jullan, får ni vänta en månad, här ska vara kvalitets tid med Labbis! Kenta har lovat att försöka se till att RW rids under tiden!!

Kram alla och ljuset är starkt i tunneln!!!

Känns konstigt, fast det känns som livet tog slut kl 08,00 i måndags, så lever jag. Andas, äter, sover och jobbar ändå!!

Jag kan förstå (och har hört) av många, "du ska vara glad att du har jobb...", FINE, det är väl himla bra i dessa tider. MEN, av denna 3 månaders period då jag jobbade 75% och insåg (även Kenta) att med lite små justeringar i det vardagliga så klarar vi oss penga mässigt ändå. Samt, det viktigaste av allt, jag mådde bra!!!! Jag hade tid för mig själv och djuren, fick även gjort lite hemma, även om det nu inte finns någonstans på "roligt" skalan. Hur många av er, (visst ni säger säkert att det hade varit livet, men tro mig, efter ett tag e det inte så roligt) hade tyckt det var ett givande och intressant och roligt jobb att sitta och ha en effektiv arbetstid på ca 2-3 timmar om dagen (av en 8 timmars arbetsdag). Resterande tid får du stirra in i burken,ut i tomma intet- för inte fasiken kan man sitta på nätet, gå runt och prata med arbetskollegor eller annat mentalt utvecklande.

Jag orkar inte skriva mer om skiten

Kram