Då man inte är hemma måndag-fredag, ser bara sina hästar lite snabbt kl.06,00 när de får frukost, Kenta släpper ut dom och sen när man kommer hem är det mockning osv som gäller. Så är det underbart när helgen kommer och även om man inte är med dem hela dygnen så är det i alla fall ett par fler timmar. Så även denna helg. Dessvärre så ser man saker man kanske har missat i veckan, eller inte...

Men vad jag såg är att gamla Sabina, 33år gammal, faktiskt har lite ont i sina gamla bakhasor. Med veterinärens sista åsikter i bakhuvudet, så blir man ändå orolig och bekymrad. Vad vår otroligt underbara veterinär sade var: Du måste se och titta på helhelten Marie, hennes bakben/hasor/ leder överhuvudtaget är säkert "fucked up", men se vilken livsglädje/gnista hon har i ögonen, hon har hull, hon har muskler, blank päls och en överlinje. Vi tar inte livet av våra gamla, utan människor och djur åldras och med åldern kommer krämpor, men de är inte livshotande.

Jag tror att det inte blev bättre då han ramlade för 3veckor sedan när vi var ute på promenad, men det jag också såg var att RW blir "dum", hon ska ha med Labbis (sabina), dit hon vill gå och vara, av kärlek och omtanke, inte lämna henne och kunna försvara henne mot de andra. Men det blir inte bra, Labbis är uppenbart rädd för att ramla igen, vilket vi märker tydligt. Då föser RW henne framför sig och så kommer de ohängda sket ungen med överskottsenergi (Jullan) och tar ut den runt och emot Labbis, hon får vända, parera hela tiden. Vändningarna är värst.

Så idag gjorde vi något som våra bortskämda hästar böev mäkta förvånade över. RW och Jullan fick gå i skogshagen, instängda i den! Medans Labbis och Fanny fick fri tillgång och gå kvar vid stallet. Men OJ vad bra det blev. Fanny och Labbis kommer närmare varann, hur lugnt och skönt som helst hela dagen för alla 4 faktiskt. Jullan är ju nöjd bara hon får vara med RW och Fanny (precis som RW) vill bara vara med Labbis. Labbis vill ha det lugnt och skönt, vilket hon fick med Fanny och den enda som var ledsen var RW. Men hon var absolut inte hysterisk på något sätt, men stod mestadels av dagen uppe på berget och kollade kelsjukt och svartsjukt ned på Labbis och Fanny med allt hö.

Nu ska detta bara genomföras vardagar, leda hästar är inget vi är vana vid, men vi får prova i morgon och se om vi kan få en rutin.

Kram till er alla från en lugn och fridfull familj.

P.S Idag bada hundarna, luktar schampo

Efter att varit sängliggande i feber och hosta i 3 dagar för andra gången i Januari månad och bara kunnat se att solen lyser genom fönstret så känns det underbart och befriande att kunna gå ut (bara kunna gå igen!!).

Då årets första Christoffer träning skulle äga rum idag, har jag och gubben funderat och funderat på att lösa problemet. Jag sjuk, Kenta jobbar. Dessvärre fanns det ingen tid så sen på em, så Kenta skulle hinna dit till ridning, så första tiden fick stå kvar och tummar hölls för att jag skulle vara feberfri.

 Vilket så blev!! Kurera mig extra mycket i går för att klara några hektiska timmar idag.

Hur många 35 åringar går till sängs kl.20,45 en lördag? Jag vet inte, men här händer det och så också i går!

Så i morse kl 08,00 lastade vi Redwind och jag körde mot Åsaka, ni som känner mig undrar säkert hur jag höll mina nerver i lugnt vatten.... Jo, på tungan Bach droppar före avgång och sen full kontakt med Redwind hela vägen, hon små pratade på och gav mig av sitt lugn, gud så underbar häst!

Väl framme gick klockan och efter Redwind fått rulla sig i manegen och fått kli på rumpan, satt jag upp och väntade och väntade. Vi vaknade till en bil sladdade snyggt in på is plan utanför och in kommer en mycket uppåt Christoffer. Efter att meddelat om Redwinds vintervila som bestått i att börja lära sig dra timmer med husse och endast varit ute på tolk turer satte vi igång.

Så nöjda vi blev jag och RW + Christoffer tror jag. Hon gick som en klocka... Lugn, avstressad funkade fram o ner i skritt och ttrav, gjorde strålande öppnor och slutor i högt tempo i samma form. Både på volt och spåret. Sen gjordes det skritt piruetter samt dito i förvänd sluta. Sen kom vi till lite skritt och trav upptagningar mot halva steg och INGET stress, gick aldrig över hand ens, hon vinklade bäckenet korrekt av spö på rumpan och tog en korrigering utan att blinka. Höger varvet var vårt dåliga varv, men jag får nog säga att skillnaden ändå var bara mycket liten. Hon satte sig riktigt fint vid ett tillfälle och det var en sån känsla att i samlingen kunna skicka fram i mer tempo och ta tillbaka precis lika enkelt. Galoppen funka också kanon! Visst, när hon inte tog den direkt och jag lade på spöt så bockades och brallades det, men VAD gör det?!! INGENTING! Som jag sa, någongång måste hon också visa att hon är ett sto, ett RÖTT sto. Något man aldrig märker annars.

Hatten av för vår älskade häst Redwind!

//Marie

Sitter och undrar över denna vinter, ska den någon gång ta slut? Jag har i alla fall dåligt med energi (och hö!!) kvar. När jag slutar jobbet tidigt, är jag hemma vid strax efter 16,00. Ge hästarna en tuss, in till hundar och katter, en kopp kaffe, lite dator mekande och ut och jobba. Då har jag varit igång sen kl.05,30, när klockan ringer. När sen mannen kommer hem har jag oftast "bara" hö och krubb maten kvar att göra + se till att fylla på till rådjuren, sanda, salta kvar. Inne och kl. är 20,00. Sitta ned, äta något och duscha, sen är tiden dags för natta hästar och i säng.

Känner mig trött....

Nu till något positivt:                                                  
                          

hm, kommer inte på nått......................................

vi får ta det små grejerna..........

Tilda är rolig nu, hör INTE. Så henne har vi köpt en visselpipa till med så där gör hög signal så man själv uppfattar den inte.

Ebba har en lugn period utan damp syndrom

Orvar är lika kärleksfull som vanligt och har faktiskt börja gå ut mer igen

Gizmo älskar livet och helst ute. Men peppar, peppar, han gosar gärna 5 minuter innan läggdags!

Fanny har kommit in i gänget mer och mer, hon får stå närmare innan RW eller Labbis pirayerna flyger på henne, Glad och go är hon

Juliette tycker de få ridturerna vi gör är SSSSSÅÅÅÅÅ roliga, dessvärre har hon svårt för gångarten skritt....

RW är JÄTTE duktig, husse provade att köra hem timmer i söndags med henne, gick prima!

Labbis min älskade vän är mindre deppad än var hon var för någon månad sedan, hon villl ofta och gärna gosa och pussas med matte!

Lägger in de senaste bilderna från kameran, Labbis födelse kalas 33år mm